AHK 99 tog på fredagskvällen sin andra raka (borta)seger i division 5. Detta efter att ha avgjort matchen redan i första halvlek, som slutade 10-3.

Som vanligt en liten redogörelse för resan till matchen. Två tunga bilar, fullpackade med spelare styrde mot bortre Göteborg.

Carlos ville visa vägen från Frölunda Torg upp till hallen och spelade ut ett starkt kort för att få ta täten.

-Jag har bott här, påstod han och visade vilken väg som gällde.

Vägvisandet slutade med att halva laget blev utkörda från gallerian av en sympatisk Securitasvakt, som även förklarade vilken väg gänget borde gått. När hallen sedan hittades var Carlos försvunnen, och truppen började bli orolig att han gått vilse fullständigt. Det visade sig dock att Carlos blivit hungrig och stannat till på Mc Donalds. Några minuter senare släntrade han nämligen in i omklädningsrummet, tuggandes på bröd och kött. Inte undra på att Carlos i vissa kretsar går under smeknamnet "El Maco".

En titt i matchprotokollet visade att dagens motståndare, Kelt, mönstrade ett lag bestående av spelare i åldrar kring de dryga tjugo. En bra handbollsålder, och då spelarna även såg ut som handbollsspelare trodde de blåtröjade på en tuffare uppgift än i senaste matchen.

Under de första tio minuterna var matchen jämn, främst beroende på att 99orna brände en hel del lägen. Bakåt var spelet mycket stabilt och Dino fick tag på det mesta som gick igenom. Från 4-3 gick 99orna till 10-3 och höll Kelt mållösa under den sista kvarten av första halvlek.

I paus sades inte mycket konstruktivt, framförallt på grund av att det inte fanns så mycket att korrigera. Inledningsvis fortsatte spelmönstret i den andra halvleken. Försvaret vann bollar, vilka omsattes i kontringar.

Vad som sedan gick snett får 99-truppen fundera över. Klart är dock att beteendet kändes igen från några av förra säsongens matcher. Offensivt började laget spela "en för alla" istället för "alla för en", och avslut togs i diskutabla lägen. Bakåt slappnades det av lite väl mycket och Kelt presterade samtidigt ett bättre anfallsspel, samtidigt som deras målvakt spelade upp sig. Andra halvlek innebar, för 99ornas del, även två brända straffar och tre utvisningar. Tvåminutarna var i samtliga fall väldigt diskutabla. Kristofer Björk lyckades till exempel bli utvisad för en felaktig spärr i anfallet. Att domaren sedan fiskade efter det röda kortet så fort man frågade vad han dömt för bidrog inte direkt till en god stämning på planen. Tilläggas kan att den andre domaren var döv, så han var det ingen idé att försöka prata med alls.

Kontentan av allt blev att hemmalaget mål för mål tog sig närmare. Fyra måls skillnad var dock det närmsta Kelt förmådde ta sig och AHK 99s seger var aldrig riktigt hotad. Även om det inte fanns mycket positivt att hitta i den andra halvleken så blir det totala betyget godkänt. Försvaret var bra och när tålamodet fanns hittades bra lägen framåt. Med bättre skärpa i avsluten hade segern blivit tvåsiffrig. Nu stannade segern vid 18-12 (17-12 var det resultat som spelarna kom fram till i omklädningsrummet efteråt. 18 mål är dock antecknade, så det definitiva slutresultatet får inväntas)

Bäst i AHK 99 var Robin Blomgren, tillsammans med Eric Augustsson och Janne Lundström.

Målskyttar: Robin Blomgren 5, Erik Augustsson 4, Janne Lundström 3, David Hovisalo 2, Martin Larsen, Ola Johansson, Kristofer Björk, Johan Gedda (1)

Utvisningar: Larsen, Björk, Gedda

Nästa match spelas hemma mot Baltic 17/10

Här slutar den del av texten som tillåts för publicering i andra medier. Nedanstående är strikt internt, och dessutom angränsande till barnförbjudet.

Johan Gedda var troligen inte nöjd med sin speltid, eftersom han efter matchen tog med sina lagkamrater på en kvällspromenad i Frölunda Centrum. En promenad som hade kunnat klaras av på några minuter tog istället närmare tio minuter, och till slut hittade den fem man starka gruppen fram till fel ände av parkeringen. Under tiden hann alla utom chauffören söla i sig ett gäng sockerdrickor, och stämningen var på topp när hemresan startades. På vägen hem blandades radions rockmusik med sång om gäddor och GAIS.

Väl hemma i Alingsås begav sig en stor del av truppen till stadens största hotell för att socialisera, och i vissa fall leta damsällskap. Minst en spelare verkade lyckas med uppdraget. Inga namn nämnda. Niklas Kroon hann med en timmas förfest, på temat 70-tal, mellan hemkomst och hotellvistelse. Om matchdräkten vore lika tight som den oufit Niklas bar på hotellet, så hade han glidit igenom vilket motståndarförsvar som helst. 99orna är dock glada att matchstället är lite vidare än Niklas byxor, eftersom vi hört rykten om att 70-talsmodet satte framtida liv på spel.

Ola och Gus verkar ha en alldeles speciell relation, och sågs sällan längre än fem centimeter från varandra. Gus damsällskap kämpade förtvivlat om uppmärksamheten, men oftast var det Ola som drog det längsta strået. 

Bloggens skribent begav sig hemåt innan övriga gänget ,och hur kvällen slutade får det därför skvallras om efter onsdagens träning.